Idag var det dags för ett besök på bvc igen för Vilmers del.

Vi var förberedda på att det skulle vaccineras för fulla muggar idag då vår sköterska skrivit i boken att det var tremånadersvaccination idag.

Jag tyckte för visso att det var lite tidigt för tremånaders nu eftersom han inte är tre månader förrän den 8 april men antog att det kanske var detta besöket som var närmst hans tremånadersdag och att det inte skulle vara lika täta besök nu framöver.

När vi kommer till bvc säger sköterskan att vi inte sklle glömma boka in tid för vaccination för det var dax för det nu nästa gång vi skulle komma....

Jag har sagt det förr och säger det igen, hon är en redig virrpanna den där damen.

Okej, så ingen vaccination idag inte.

Tur var väl det ändå. Ingen gillar sprutor och jag dör nästan så fort jag får se en.

Det blev iallafall vägning och mätning som vanligt.

Älsklingen väger numera 5500 gram och är 61 lång. (!)

Herregud, 61 lång!? Han börjar bli stor nu mitt lilla hjärta. Men trotts det så kan han fortfarande ha storlek 50 i kläder och vissa 56:or drunknar han fortfarande nästan i så yttepyttekläderna kan han fortfarande ha. För visst svider det i mammahjärtat när man tvingas packa ner kläderna i storlek 50 och 56! De flesta kläderna i 50 har jag ändå fått packa ner nu och måste inse att det är 56 som gäller ett tag framåt nu.

Vi pratade om lilla magen med såklart.

Detta tjaaat om miniform hela tiden! Det hjälper inte och hjälpte heller inte på Maximilian.

Ska iallafall köpa Sempers Magdroppar med till honom. Men iallafal så pratade vi om magen och allt det där. Och lite "på tal om det" så hörde jag knappt vad hon sa när Vilmer fick ont i magen och skrek så det måste hörts ända bort till svängsta ungefär.

Hon skulle prata med barnläkaren som ska skicka oss till en kvinna som jobbar som barnmorska på ett annat ställe och som dessutom håller på med akupunktur på spädbarn som har kolik.

Hon tar bara emot de som blivit skickade av läkare så det liksom är klart att ungen har kolik. Tydligen sätter hon då en hål i huvudet på barnet men det ska vara bra säger dom. Och så borde det väl vara med om man ändå blir skickad dit av läkare?

Nu har ju kolik troligtvis funnits sen Dackefejden och en tid där tillbaka och ändå har man inte kommit fram till något vettigt vad gäller det.

Ingenting finns det som hjälper mot det.

Och även om en läkare säger att barnet har kolik så händer det väl inte så jättemycket för det.

Man går inte före i VIP-kön eller annat kösystem, det finns ingen medicin som hjälper, man tjänar inte en krona på det och det ger inga som helst fördelar här i livet.

Att de inte har kommit på något som hjälper mot kolik är lustigt tycker jag.

Och att då akupunktur ska ta bort koliken vet jag att den inte gör för då hade alla kolikbarn fått akupunktur men däremot tror jag att det kan hjälpa lite och lindra det onda till det bättre.

Det är ju värt ett försök iallafall.

Och det där med att massera på vissa punkter på kroppen tror jag med att det lindrar, jag måste bara lära mig hur jag gör rätt. Är fortfarande väldigt osäker på vart jag ska massera honom.

Jag önskar bara att han hade kunnat få slippa ha ont i magen, om bara så för en dag!

Jag tror att den dagen jag har fött mitt sista barn och den har haft sina fyra månader av kolik så kommer det komma fram en medicin som hjälper mot kolik.

Nu tycker jag det är lite konstigt med att de tar upp detta nu på bvc?

Kunde de inte skicka oss till kvinnan med nålarna lite tidigare då? De har ju ändå tjatat om kolik redan från början i stort sett.

Nu är han snart 3 månader och vid 4 månader ska kolik vara över så pojken har ju snart gjort sitt om man säger så. Men men, det var samma sak med Maximilian. Där fick jag tjata i 4 månader om kolik och mjölkfritt och allt vad det var innan de sa att jag skulle ge honom mjölkfritt. Innan dess tyckte de att det inte behövdes i stort sett.

På tal om mjölkfritt så skulle hon oxå prata med läkaren om att nästa gång det var läkarundersökning så kanske vi skulle göra en sådan provtagning om allergi ifall han oxå skulle vara allergisk mot mjölken. Eller om det är något tillfälligt med.

Nu blev det ett långt inlägg, det var inte meningen att det skulle bli det egentligen.

Vilmer har haft sina stunder idag, oftast har han ont i magen på sen eftermiddag/kväll men idag har det snarare varit på förmiddagen och eftermiddag. Ikväll har han tillochmed skkrattat HÖGT! Det gjorde han när Maximilian badade och vi tittade till honom. Jösses vad han skrattade.

Att Vilmer skulle få kolik trodde man aldrig hans två första veckor i livet.

Då sov han bara och var hur lugn som helst, nästan tråkig tillochmed. Men poff sa det och sen var det livat innanför våra väggar. Fast Maximilian också skrek och han skrek mycket mer så vänjer man sig fasen aldrig. Oavsett hur många barn jag kommer få så tror jag nog att jag är den som bara kommer få skrikbarn. För hur många har lika stor tur som jag och får två skrikiga små änglar i rad?

(vad är det de säger? En av tio barn blir (o)lyckligt lottade?)

Men vad gör det om hundra år?

Jag älskar mina barn för det. Sånt går över innan de gifter sig. Redan vid fyra månders ålder och det är ju ingenting jämfört med hur länge jag får ha dom hos mig annars! ♥

Nu har jag iallafall lagt kvällen på att försöka få min minsta lilla prins lugn. Jag har masserat och grejat med honom men magen har inte gett med sig förrän nu ungefär. Jag skyfflade bort honom till hans pappa för jag ska fortsätta stryka fast namnmärkningar i Maximilians kläder. Det var längesen jag märkte hans kläder och mycket kläder har hamnat i garderoben sen dess.

I morgon är det dagis för hans del igen.

Själv ska jag på efterkontroll, bättre sent än aldrig men när jag skulle varit där sist så hade Maximilian scharlakansfeber så det var bara för mig att stanna hemma istället. Och när man ändå pratar tråkigheter så är det Vilmers tur på onsdag, han ska visserligen inte på efterkontroll men han ska få sin första vaccination då. Då är det väl bara till å välkomna diverse gnäll och feberdagar då med kanske ;)

Idag fick Vilmer fint i brevlådan!

Underbar dregglis och vårmössa från Unika Små.

Idag är verkligen helt fel dag för min lille prins att ha ont i magen!!

Jag har galet mycket att göra men det kommer inte att gå som planerat känner jag. 

Halva natten har också varit jobbig då han bökat runt och gnällt en hel del. Han är inte å leka med idag min lille herre.

Förra veckan fick vi skrikschema av barnläkaren när vi var på bvc.

Varje dag sen dess har vi fyllt i schemat.

Såhär ser det ut än så länge:

Rött: För skrikhet

Grönt: För lugn och/Sover

Blått: För gnällighet

Svart: För avföring

Gult: För gaser

Det är ju en hel del rött (mest grönt men det är för sömn med....), men jag får lov att säga att lilleman har blivit mycket bättre senaste tiden. Men fortfarande är det mycket skrik.

Nu senaste dagarna har vi varit ute mycket med honom i vagn och bil och när han ligger i vagnen eller bilstolen så sover han oftast. Men i vaket tillstånd så är han rätt missnöjd ofta. Men som sagt, det är bättre nu.

Man märker när han har ont i magen för antingen är han nöjd med livet, ler, pratar och är glad eller så har han ont i magen och bara skriker hela tiden. Vi vill ju ha en glad och nöjd pojk.

Kolik säger de ju att barnen har om barnet skriker mer än tre dagar i veckan. Tyvärr tycker jag min pojk skriker i stort sett varje dag. Mer eller mindre. Vissa dagar är bättre än andra.

Det som är bra är väl att koliken försvinner när barnet är ungefär 3-4 månader. Inga barn har kolik efter fyra månaders ålder tydligen.. Vilmer har hunnit lite mer än halvvägs till fyra månader så vi får hoppas att det bara blir bättre och bättre med vår lilla älskling. Det brukar tydligen vara som värst vid två månaders ålder.

Kolik kan ha många olika orsaker och två av dessa stämmer bra in på Vilmer. "Barnet drar ihop sig och har gaser, vilket kan ge magknip" och "För en liten grupp kan symptom på kolik vara en reaktion på komjölk"

Jag har slutat med komjölk för det mesta. Ibland går det inte utesluta helt enkelt. Beror lite på vart jag är någonstans. Nu är jag oftast hemma ändå så det gör inte så mycket, men som förra veckan när mamma bjöd på restaurang ville jag inte ställa mig och tramsa med maten.

Kolik kan kännas igen på en rad typiska tecken:

Från klockan 14 idag har Vilmer skrikit och haft ont i magen.

Han skriker fortfarande till och från. Stackars pojk. I stort sett hela tiden har han skrikit, få gånger har han lyckats lugna ner sig och somnat till men sen direkt vakna och ha ont i magen igen.

Skrikschemat för kolikbarn har fått mycket röd färg idag. Röd färg är för skriiiiiiiik.

Gullet från igår♥

Idag var det dags för bvc+läkarkontroll för Vilmers del.

Det var samma läkare som vi hade när vi var på barnavdelningen med hans födelsemärke så det var bra, han är trevlig.

Först vägde vi Vilmer, han har nu passerat 5-kilosgränsen!

Guuud, han växer mitt lilla gull. Han kunde väl fått vara pyttebebis lite längre!?! Iallafall så låg vikten på 5040 gram. Vi mätte honom inte eftersom vi gjorde det förra veckan.

Läkaren gick igenom det han skulle, kollade ögonen, lyssnade på hjärtat och lungorna, kollade höfterna mm.

Stark i nacken är vår lilla herre!

Han kände även på nyckelbenet och sa att Vilmer fått sig en knäpp där under förlossningen som höll på att läka nu. (jämför det med en gren som bryts av men inte helt  och hållet. På det skadade stället blir det då lite tjockare när det ska läka sa han...?)

Det visste jag inte ens om, men han sa att det var vanligt att nyckelbenet går sönder lite och särskillt om barnet fastnat på väg ut. Vilmer fastnade visserligen inte, men däremot kom han ut med huvudet och hade endast huvudet ute fram till nästa värk innan kroppen kom ut så det kan ha varit det som skadade nyckelbenet på honom.

Vi pratade även om Vilmers mage.

Det är ju så knepigt med hans mage. Ena dagen känns det som om att han blvit mycket bättre i sin mage och andra dagen har han hur jäkla ont som helst.

Vi fick ett skrikschema med oss hem som jag fick gå upp på barnavdelningen och hämta.

Läkaren sa att vi kunde fylla i det så vi fick mer koll på hans skrikande och ville vi sen så kunde de gå vidare med hans kolik om vi sen vill och känner att vi behöver det. Så vi får se vad de säger, vi skulle fylla i schemat nu någon vecka  och prata mer om det sen igen.