♥Så Älskade Från Första Stund♥

Inlägg publicerade under kategorin Ogilla!

Av Debora Persson - 8 januari 2014 20:15

Vi har precis fått vår tredje prins och är så jävla nöjd med det.

Jag vet att de kommer ha väldigt mycket nytta av varandra hela livet. Jag hade inte bytt ut någon av mina pojkar för att få en flicka.

Det som mest stör mig är att andra förväntat sig att jag denna gången absolut skulle få en flicka eftersom jag hade två pojkar sen innan.

Att få höra "Erkänn att du hade blivit gladare om du fått en flicka?" och

"När ska du få en dotter egentligen?" är mest bara irriterande eftersom det för det första är det jävligt dumma frågor och för det andra så finns det inget svar på den andra frågan.

Inte fan ska jag behöva ursäkta mig för att jag bara fått pojkar eller?!?!

Att man gissat att jag väntade en flicka är inte samma sak utan jag menar att om man nu hade förväntat sig och antagit att vi skulle få en flicka så kan man hålla truten istället för att komma med dumma frågor.

Jag förstår inte ens varför man säger en sådan sak för det är väl ändå trevligare att säga Grattis till någon som precis fått barn....?

Jag är absolut inte bitter, bara irriterad över att finns folk som tycker att man tydligen inte ska vara lika glad över sin tredje son som över sin första.


ANNONS
Av Debora Persson - 12 februari 2013 19:20

Hörde precis på nyheterna att personal på förskola fått sluta för de kränkt de små barnen.

De har till exempel skrattat när de trillat och slagit sig och låtit bli att trösta barnen, kallat dom för fula saker, inte brytt sig om barnen och härmat barnen.

Där var en flicka som slutat knyta an till vuxna människor efter att ha blivit så dåligt behandlad av personalen.

Fy fasiken vad hemskt. Hur kan man få för sig att göra något sånt mot ett litet barn? Tänk om personalen skrattat åt mina barn när de trillar och slår sig och sen låta bli att trösta! Jag vet inte vad jag hade gjort om mina barn fått vara med om det. Man ska ju känna sig trygg med att lämna bort sina barn om dagarna till andra vuxna människor. Och barnen ska trivas med det.


I eftermiddags fick vi lite fikabesök av Tim.

Maximilian tyckte det var väldigt roligt med besök och fick något sorts speedenergi och han sprang runt som speedad iller. Övertrött. Vilmer ligger och sover just nu, och Maximilian ligger med med han sover inte ännu.

Jag slänger upp benen på soffan nu resten av kvällen!



ANNONS
Av Debora Persson - 17 oktober 2012 21:40

Blir man inte rädd när man hör på Efterlyst att folk blir överfallna i hemmet?

Och att det är vanligare nere i södra Sverige. Det känns inte tryggare att bo i lägenhet för man hör ju för jämnan att folk bryter sig in i lägenheter med och överfaller folk.

De ringer på dörren och öppnar man blir man överfallen. Öppnar man inte tror de inte att man är hemma och då bryter de sig in.
Både dagtid och kvällstid. Fy helvete.

Den dagen jag flyttar till hus så ska jag ha elstängsel med taggtråd, övervakningskamera, hemliga falluckor och pilbåge.

För om någon skulle bryta sig in hos oss och överfalla oss och framför allt barnen hade ju varit det värsta.

Men bara så ni vet, bovar och banditer så har jag inget av något större värde hemma så det är ingen id att ni ens ringer på dörren. Det enda ni skulle kunna ta är å bära ut soporna åt oss ;)



Av Debora Persson - 17 oktober 2012 11:48

Det nya sättet att mobba folk på tydligen att skapa facebookgrupper mot en person. Igår när jag loggade in på facebook så såg jag att en grupp skapats mot en stackars person där bild, namn och helt onödig tect låg ute. Det handlade om hatt han var bög, klädde sig fult och annat onödigt.

Denne stackars pojken går i sjätte klass! Blir man inte förbannad eller? Någon annonym fegis vågar inte ens säga det direkt till killen utan skapar en grupp på nätet, men synd för denne personen att killen har betydligt mycket mer stöd än mobbaren. Och dessutom är det polisanmält.

Jag blir så jäkla arg. Ibland undrar jag varför man skaffar barn, för vem vet om mina barn kommer bli mobbade eller om de blir mobbare?

Hade mina barn blivit mobbade hade jag blivit politiker och infört barnaga igen så jag hade kunnat slå mobbarna på truten. Eller tvärt om, om mina barn mobbat då hade dom med fått sig på truten.

Hur svårt är det att hålla käften? Bättre att hålla truten om man tycker något som kan skada någon annan.

Usch jag blir arg. Tänk om det varit mitt barn som blivit utsatt. Jag vet inte vad jag skulle göra ärligt talat. Och att hoppa på en stackars människa så är inte okej.


Av Debora Persson - 27 september 2012 14:29

Alltså jag är så irriterad. Jag kokar! När jag kom till dagis för att hämta Maximilian så står det en lapp på dörren. Maximilian är på en annan avdelning och hans kompis på andra avdelningen. Jag går till avdelningen han ska vara på eftersom hans fröknar har veckomöte.

Inga barn på avdelningen så jag får gå igen, ut och runda dagis för där var barn som lekte på baksidan så jag gick dit. Hittade en fröken jag jag frågar vart Maximilian är någonstans.

Han är ju här säger hon och pekar på ungen brevid henne. "Det där är inte min unge" tänker jag. Han har inte sådana kläder. Jag kände inte igen honom alls över huvudtaget.

"Jaha, sa jag. Men det där är inte hans kläder.." "Neheeee oj så fel det kan bli..." svarar hon. "Jaaaa, det är inte han kläder allafall, inte hans regnkläder, inte hans mössa, inte hans stövlar och inte hans tröja.." "Nehe då får ni gå in och byta då..."

Så skickar hon iväg mig med rätt eller fel unge.

Jag får ta av honom mössan och sätta mig ner och titta på honom, få honom att prata för han hade inte sagt något till mig.

Jag var tvungen att se så det var min pojk jag tog hem och ingen annans pojk...

Han har alltså någon annans regnkläder på sig, någon annans stövlar på sig, någon annans mössa på sig och någon annans tjocktröja på sig... Blev irriterad över att deinte sätter på ungarna deras egna kläder.

Jag vill ju inte att någon annan unge ska ha på sig Maximilians kläder heller. Lite koll på barnen kan man väl ha!?

När jag sen ska leta reda på Maximilians tjocktröja hittar jag den inte.

Kollar i torkskåpet men ingen tröja. Kollar runt över allt men hittar den inte. Och någon personal fanns det heller inte på plats då.

Tillslut får jag rota runt på andra barnens hyllor och då hittar jag Maximilians tröja på en annan flickas hylla under hennes mössa.

Jag får lägga kläderna Maximilian haft på sig framme på pallen eftersom jag inte vet vems kläder han haft på sig.

Och inte nog med det. Sen får man Aja Baja för Maximilian tog glass med sig och bjöd på häromdagen eftersom man inte får göra så sa dom. Men han hade med sig förra året utan att dom sa något och även häromdan kunde dom då sagt något om det... Inget man kan veta om de inte sagt det tidigare eller skrivit det någonstans...


När jag hämtade Maximilian satt han och lekte helt själv.

Eftersom han var enda barnet från en annan avdelning så är det kanske inte så konstigt att han fick leka själv då de andra barnen har sina kompisar på avdelningen. Så varför i helskotta delar dom på Maximilian och hans kompis för? Hade väl ändå varit lättare om han haft med sin kompis till andra avdelningen så de åtminstone hade varandra!

Känns ju inte helt okej när man vet att ens barn leker ensamt på dagis heller. Vet ju visserligen inte om han lekte själv hela tiden men han gjorde det när jag kom iallafall.

Åh, sjutton vad less man blir.

Känns som om hela dagen bara rasade. Alltid är det något! Tur vi tar helg nu! Det behöver vi verkligen!





Av Debora Persson - 4 september 2012 09:35

God morgon.

Maximilian är lämnad på dagis och Vilmer har somnat igen så han ligger och snarkar i sin säng så gott. Som vanligt gick det bra att lämna Maximilian på dagis. Han satte sig direkt och lekte med lego.

En stackars pappa som lämnade sin son samtidigt gick det inte lika bra för. Pojken var jätteledsen och bara skrek och skrek. När pappan gick sen såg han helt förtvivlad ut. Var nog första gången han lämnade med för jag fick visa honom vägen ut.

När jag och Vilmer kommer hem så är vaktmästarna utanför och jobbar, två stycken karlar.

Den ene står utanför vår ingång och ska precis sopa undan löv men flyttar på sig när jag kommer så jag kan öppna porten själv.

Och som vanligt är det krångel när man ska öppna en dörr och samtidigt få in barnvagnen så efter en stund när jag nästan kommt in med barnvagnen så håller killen upp dörren och fortsätter sen kratta löv.

Sen ska jag få ner barnvagnen för trappan, han tittar på mig genom porten men gör inget annat än glor.

Jag har tagit Vilmer i famnen och ska precis dra ner vagnen för trappan när nästa man kommer in genom porten för att putsa glaset på ett sjakigt sätt genom att andas på det och sen gnugga bort smutset.

Han glor på mig men inget mer. Hur svårt hade det varit för killarna att hjälpa mig?

Öpnna dörren åt mig eller fråga om jag behövde hjälp med vagnen ner för trappan.

Jag dör. Vuxna karlar som inte lärt sig hyffs. Sånt gör mig så jäkla irriterad och man blir bara mer less på att bo här.


Nu ska jag ta och äta lite frukost innan Vilmer vaknar igen.

Av Debora Persson - 21 augusti 2012 09:33

Hemma efter att ha lämnat Maximilian på dagis. Vilmer höll på att somna i vagnen på vägen hem men fick försöka hålla honom vaken hela vägen då det är totalt värdelöst att äga en barnvagn där vi bor.

Förrådet i källaren där cyklar (och vagnar?) ska förvaras kan man komma till antingen via källaren eller från utsidan.

Dock är det en väldigt smal trappa ner dit och bara en länga där man kan dra sin cykel men man kan knappast dra en barnvägn där och dessutom finns det ingen spärr i dörren så det kan hållas öppen medans man försöker ta sig in genom den och att ta ner vagnen först och sen öppna dörren går inte eftersom det är så trångt där.

Ska man då ta sig ner till källaren med vagnen går man via sitt trapphus och då får man asa ner vagnen i trapporna vilket heller inte är bra.

Vagnen förstörs ju när man måste dra den ner och så ekar det i hela trapphuset och har man då rätt så sura grannar som öppnar dörren så fort de hör minsta lilla ljud så är det rätt jobbigt.

Och dessutom om man har en liten unge med.

Jag kan ju inte sätta vilmer ovanför trappan och gå ner med vagnen för då dunkar han garanterat ner för stentrappan. Har man dessutom en blivande treåring som är med så rymmer han. Det är rena pinan varje gång vagnen ska ut.

Ibland kan vi ha den i bilen och då är det lite lättare men om sambon är iväg så går inte det.

I morse passade Maximilian på att rymma medans jag med Vilmer på ena armen kämpade med att få upp vagnen från trappen och dessutom fick springa och leta efter ståbrädan som var på vift i ett annat förråd.

Hur har dom tänkt egentligen? Och så är de sura om man sätter vagnen i trappen!?!


Så iallafall så höll jag Vilmer vaken hela vägen hem för annars hade han ändå vaknat ett par minuter senare då vagnen skulle dunkas ner i källaren. Han somnade ganska direkt när vi kom hem iallafall.

Av Debora Persson - 7 juli 2012 21:24

Blir man inte deprimerad när man slår upp tidningen och ser detta?

Det är juli för sjutton, inte jul...


Debbie


Debbie, 26 år.
Mamma till
3 prinsar.

♥♥♥
Maximilian -09
Vilmer -12
Ellion -13
♥♥♥

Mitt Liv.

♥ Familjen ♥

Tidigare år

Tidigare skrivet

Invisible Friend

 

Ställ din fråga till mig!

Gravidbloggar

Länkar

Letar du efter något speciellt?

Följ bloggen!

bloglovin Mamma till Maximilian 20090923

Trafik


Skaffa en gratis blogg p www.bloggplatsen.se