♥Så Älskade Från Första Stund♥

Alla inlägg under september 2009

Av Debora Persson - 30 september 2009 17:56

Idag mår vi inte alls bra. Både jag och lilleman börjar bli förkylda. Jag har ont i hela kroppen och bröstet så det känns som om det skulle vara mjölkstockning. Men jag ha ringen feber även om det känns som det.

Och så har jag fortfarande ont efter förlossningen. Mår som en apa och har mest legat på soffan idag. Jag har fått vila. Men känner mig inte alls utvilad. Känns som om jag skulle kunna sova en vecka. Mannen min har varit och tvättat och diskat idag. Jag ska asa mig upp nu med och försöka hjälpa honom med städningen för imorgon kommer det en tant från barnavårdcentralen hit.

Måste ju se lite snyggt ut och vi har inte hunnit städa knappt sen vi kom hem från BB.

Sen ska vi ut en runda. Måste få frisk luft för vi har legat inne exakt hela dagen jag och lillen.

Av Debora Persson - 30 september 2009 10:45

Idag just på minuten så kom Maximilian för en vecka sedan!

Tänk att det redan gått 1 vecka! Känns som om det var igår vi kom från BB.

Fan vad tiden går snabbt!

 

 


  

Av Debora Persson - 29 september 2009 23:17

 
  

Vi har världens sötaste.

 

Av Debora Persson - 28 september 2009 17:59

Idag har vi varit med Maximilian på sjukhuset för att väga honom, göra hörselundersökning och ett PKUtest.

Han hade gått upp ca 200 gram sen vi lämnade sjukhuset, vilket är bra eftersom vi har problem med amningen. Trodde knappt han hade gått upp något alls.

Hörsel verkar det inte vara fel på men man vet aldrig så här tidigt eftersom dom inte kan säga själva om dom hör eller inte.

PKUtestet uppskattades inte. Det är ju blodprov som ska se om man har någon av de fem ovanliga sjukdommar (50 av 100 000 barn får någon av dem varje år) så nålen var inte det roligaste för varken mig eller lilleman.

Man tycker så synd om dom när dom har ont.



 
     



För övrigt så föddes 19 barn på MAS den 23 september.

7 Flickor och 12 pojkar. Maximilian var en utav dom.



  

   Födelsedagsbarnet


      

 Nyblivna morbröder.


  Moster


 

Även om det var kalas för min mamma så blev det en massa presenter till både Maximilian och mig med.

Av Debora Persson - 28 september 2009 10:00

Det är som ett mirakel

när ett barn har blivit fött

-ut kom en liten människa

som ingen annan mött!

 



 Ett spädbarn är så vackert

och dess doft så underbar

o det är nå´t visst med blicken

så sällsamt vis och klar

 


Från den stund man tar emot det

blir inget mer detsamma

för ett barn förändrar livet

för sin pappa och sin mamma

 


Ett sånt hav av ömsint kärlek

som plötsligt väller fram

för detta lilla under

som ännu vägs i gram




Dikten fick vi skriven på ett kort från min morbror och hans familj!

Av Debora Persson - 27 september 2009 23:42

Idag fyller min älskade fina mamma år så vi var i Sölvesborg på kalas.


 




Av Debora Persson - 25 september 2009 20:20

I onsdags 23/9-09 vaknade jag kl 05.30 av att vattnet gick

så steg upp och gick på toa och checkade in klockan.

Eftersom jag precis hade läst att vattnet kan gå men att det sedan kan ta ett par dagar innan förlossningen kommer igång på riktigt så gick jag och la mig igen.

Tänkte att sådan tur kommer jag inte att ha så det kommer en bebis idag..

La mig försiktigt eftersom jag inte ville väcka mannen för då skulle han bara flyga upp ur sängen och börja stirra och bli nervös och allt det där. Men han vaknade givetvis och frågade vad det var om.

La mig med ryggen mot honom.

Så jag sa försiktigt att vattnet kanske hade gått och mycket riktigt flög han upp och började stirra om att vi skulle ringa förlossningen.

Men det ville inte jag fast jag kände att värkarna började komma igång.  

Efter bara ett par minuter hade jag så förbannat jävla ont att jag trodde jag skulle dö så steg upp och började klocka värkarna.

3-5 minuters mellanrum var det direkt på de jäklarna!

Så vi ringde förlossningen men dom tyckte jag skulle vänta eftersom jag är förstföderska och så fick jag en tid för undersökning klockan 13.00

Var antagligen falskt alarm..

Även om värkarna kom regelbundet och var bara några minuter mellan dom.

Dom sa att jag bara skulle bli hemskickad om jag åkte in.

Jag var ju förstföderska bla bla bla.

I tron om att jag skulle hinnna dö innan dess så ringde jag mamma som oxå tyckte det var konstigt att jag inte skulle åka in förrän senare.

" På min tid behövde man inte boka tid för att föda barn"

Tog en dusch och sedan försökte få i mig lite frukost.

Det enda jag fick i mig var en klunk oboy som kom upp lika snabbt som jag drack den.

Jag hade så förbannat ont så jag låg på golvet och skrek.

Ringde förlossningen igen och sa att vi inte kunde vänta och så åkte vi.

Såklart så körde mannen fel på vägen in till förlossningen...

Inne på sjukhusområdet som kändes som världens största så skulle mannen släppa av mig vid Kvinnokliniken eftersom det inte fanns en jäkla parkering i närheten men jag ville inte gå in själv så vi körde genom hela området till parkeringshuset men så ångrade jag mig för jag kunde inte gå så långt med dom värkarna jag hade..

Så upp med bilen tillbaka till KK och parkera där man absolut inte fick parkera.

Lämnade väskorna i bilen med för trodde jag skulle bli hemskickad så orkade inte dra på dom i onödan.

Men tillslut kom vi in och jag fick ett rum för dom skulle undersöka mig och se om jag skulle få stanna eller om dom skulle skicka hem mig igen.

La mig på sängen och spydde två gånger för så jävla ont jag hade innan min barnmorska kom.

Blev kopplad med ctg och blev undersökt.

Det första jag frågade var om jag slapp åka hem igen för det ville jag verkligen inte!

Men som tur var så slapp jag åka hem eftersom jag redan var öppen 5-6 cm.

Fine.

Tur man inte väntade till 13.00 för då hade jag antagligen fått föda hemma.

Fick lavemang och sen duscha för sen en timme efter jag kom in var jag i stort sett fullt öppen så det var dags att föda barn.

Absolut inga nålar ville jag ha i mig. Hade skrivit på min förlossningsplan att om det skulle stickas nålar i mig, så skulle det vara i absolut krisläge!

Skulle endast använda lustgas som bedövning hade jag tänkt och absolut inget annat.

Lustgas hade jag hört var en rolig sak.

Men herrejävlar vad lustagsen inte hjälpte mig.

Jag blev bara jättefull och så blev det bara suddigt i skallen på mig så tackade för den lilla hjälp jag fick av den och så klarade jag mig utan något annat.

Ta mig fan vad det gjorde ont och jag trodde jag skulle dö ett tag.

10.40 sa barnmorskan att det skulle bli en bebis innan 11.00

Då trodde jag verkligen jag skulle dö för i 20 minuter skulle jag inte stå ut till.

Men 5 minuter senare var han ute.

Efter att tittat och pussat på vårt underbara och fina barn fick vi

fika/ frukost för min del,

och så var det bara till att vänta på att man skulle bli pissnödig för man var tvungen att pissa innan man fick komma upp på BB.

Jag vågade banne mig inte kissa för hade så förbannat ont där nere.

Min kropp ville nog inte kissa heller för efter ett par timmar var jag tvungen att dricka flera liter vatten och saft för att bli pissnödig men det blev jag inte.

Hade stor lust att säga att jag hade kissat bara för att slippa.

Men tillslut så gick det och vid 16-tiden kom vi upp på BB och min man åkte hem för att duscha och äta bland annat innan han kom tillbaka och stannade tills 21.30

På kvällen på BB blev det mat och så var det ett litet möte för alla nyblivna mammor och pappor.

Allmänt prat bara.

Läggdags sedan, trots att man var så trött kunde maninte sova alls på flera timmar.

Man bara låg och tittade på sin fina bebis.

Dagen efter hade jag bestämt mig för att vi ville åka hem, och dessutom delade vi rum med en annan och det var bara jobbigt.

Så vid 12-tiden var det läkarundersökning på Maximilian och sen fick vi åka hem eftersom han var frisk och allt såg fint ut:)

Allt gick helt enkelt hur bra som helst (även om jag inte tyckte det då) och det gick så himla snabbt att man inte hann med riktigt! (05.30-10.45)

Helt galet och vi kan fortfarande inte fatta det! En bebis! Han som legat i min mage i 9 månader hade äntligen kommit!

Det bästa var att det inte kom fram några gummistövlar på personalen, som mamma skrämt upp mig med, och så slapp jag onödiga nålar i armar och händer som jag faktiskt trodde jag skulle få.

Däremot var dom tvugna att sy, jag frågade om det verkligen absolut var nödvändigt.

Jag har aldrig blivit sydd tidigare överhuvudtaget och min tanke var inte att bli sydd första gången mellan benen.

Fick bita i det sura äpplet men det var som sagt inte särskillt mycket även om det var tillräckligt för mycket för min del och jag ville bara dö en gång till.

Även om man blöder som katt och har ont i hela kroppen så var det fan ta mig värt det! Tänk vad vi fick ut av det arbetet. Han är det finaste som finns. Det har vi jävlar gjort bra jag och mannen! :)

 

             
 




Av Debora Persson - 24 september 2009 22:22

Världens finaste och underbaraste

MAXIMILIAN

har kommit till världen



23/9 2009 klockan 10.45

3490 gram och 50 lång.

8 Dagar tidig.


Och så underbar ♥


             

 


Debbie


Debbie, 26 år.
Mamma till
3 prinsar.

♥♥♥
Maximilian -09
Vilmer -12
Ellion -13
♥♥♥

Mitt Liv.

♥ Familjen ♥

Tidigare år

Tidigare skrivet

Invisible Friend

 

Ställ din fråga till mig!

Gravidbloggar

Länkar

Letar du efter något speciellt?

Följ bloggen!

bloglovin Mamma till Maximilian 20090923

Trafik


Skapa flashcards