♥Så Älskade Från Första Stund♥

Inlägg publicerade under kategorin ☆Förlossning Ellion☆

Av Debora Persson - 4 januari 2014 18:30

På julafton, den 24 december låg jag hemma och var sjuk.

Jag mådde piss och hoppades att förlossningen absolut inte skulle sätta igång när jag mådde såhär för då hade jag aldrig klarat att föda barn.

På natten hade jag väldigt ont i huvudet och sov jättedåligt.


På morgonen den 25 december väcktes vi av pojkarna och det var inga konstigheter.

Barnen öppnade julklappar och alla var glada. Mamma skrev till mig på facebook vid 9.00 och frågade hur jag mådde och jag skrev att jag mådde hur bra som helst, jag var som en ny människa jämfört med gårdagen. Hann även prata med pappa där på förmiddagen i telefon och då hade jag heller inga känningar på att någon förlossning skulle vara på gång.


Vid 9.30 känner jag att det spänner lite i magen men egentligen inga konstigheter. Jag sa till mannen att det spänner lite och han frågar om jag ska föda barn men det tror jag inte. Han blir ändå lite stressad och bärjar yra om att vi har massor med disk och tvättmaskinen var precis startad.

Jag går och duschar och gör mig i ordning. Det spänner till i magen igen och igen några gånger ungefär var 5:e minut men det gör inte ont utan det spänner mest bara.


Mannen ringer till sina föräldrar strax efter 10 och säger att de kanske kommer behöva vara barnvakt lite senare så de är berädda ifall det skulle bli något.

Blir tillsagd att ringa förlossningen och eftersom det gått så snabbt de andra gångerna och alla sagt till mig att jag måste ringa förlssningen direkt så gjorde jag det. Började bli rädd att vattnet skulle gå för när vattnet gick med Vilmer så tog det ca 1 timme till han var född efter det.

Pratade med barnmorskan och jag kände mig lagom dum när jag sa att jag knappt hade värkar... Hon berättade det som jag hört massor med gånger förut att tredje barnet kan ta mycket längre tid än andra barnet då andra barnet oftast går fortast.

Men eftersom både Maximilian och Vilmer gick så fort så tyckte hon ändå att vi kunde packa ihop oss och åka eftersom det är en bit att åka till förlossningen med.

10.20 ringde mannen till sina föräldrar igen och sa att de fick hämta pojkarna.

Jag blir skitstressad av att mannen är stressad över allt. Jag hinner inte säga hejdå till mina pojkar riktigt heller. När de blivit hämtade så åker vi in till förlossningen.

På vägen till förlossningen känner jag knappt några värkar och känner att jag lika gärna kunnat stanna hemma. Jag kommer bli hemskickad ändå kände jag på mig. Värkar som inte alls var starka och som inte ens kom var 10:e minut.

11.30 kommer vi till förlossningen.

Vi får komma in till ett undersökningsrum. Sjuksköterskan berättar att de har haft fullt upp hela julen. 6 barn föddes på julafton och idag på juldagen var det redan 3 stycken bebisar som hade fötts. Barnmorskan kom och pratade med oss. Frågade om mina värkar, jag sa att de kom var 10:e minut ungefär och jag hoppades att hon inte skulle kasta ut mig med huvudet före.

Blev kopplad med ctg och fick mina värkar mätta. SOm tur avr så kom de nu var 3-4:e minut.

Blev undersökt när barnmorskan kom tillbaka och jag var som tur var öppen 4 cm, nästa 5 cm. Perfekt! Jag fick stanna kvar på förlossningen och slapp bli hemskickad. Barnmorskan lämnade oss igen för en bebis som var på väg att födas. Jag sa till mannen att vi antagligen inte skulle få ngon bebis förrän till kvällen. Det kommer ta låååång tid trodde jag.

Plötsligt mår jag illa, jag svettas, jag fryser och jag får värkar samtidigt. Samma jobbiga läge som jag varit med om med både Maximilian och Vilmer.

Jag börjar redan tröttna och vill hellre åka hem.

Har absolut ingen lust att föda barn.

Jag får byta om till sjukhuskläderna och gå in till ett förlossningrum klockan 12.15

Får samma förlossningsrum som jag hade med Vilmer.

Här blir vi lämnade ensamma igen och jag tycker det är dötråkigt. Jag har aldrig behövt bli lämnad ensam i ett förlossningsrum och har liksom ingen aning om vad vi ska hitta på för att vänta ut tiden. Tidigare gånger har jag varit på väg att föda i stort sett när jag kommit in på förlossningsrummet.

Jag säger till mannen fera gånger att det kommer ta lång tid det här, och vi kommer få en annan barnmorska eftersom de gör personalbyte vid 14.00

Det tror inte mannen, han tror jag hinner föda innan 14.

Jag är säker på att få ligga kvar till kvällen innan min bebis kommer.

Jag ringer efter barnmorskan klockan 13.30

Ber henne kolla hur öppen jag är och hon kopplar upp mig till ctg för att kolla värkarna och bebisens hjärtljud.

Jag är nu öppen 7 cm, värkarna kommer med 2-3 minuters mellanrum och inget vatten har gått än.

Jag blir irriterad för att vattnet inte har gått än.

Barnmorskan säger till mig att lustgasen är laddad och redo att användas men jag tackar nej till den flera gånger eftersom den inte funkat på mig tidigare så orkar jag inte lägga energi på att ens försöka få den att fungera på mig. Jag känner att jag klarar mig utan smärtlindring även denna gången.

Strax efter 14 ringer jag in barnmorskan igen eftersom jag trodde vattnet hade gått.

Det kommer in ett helt gäng eftersom det är personalbyte så den nya peronalen presenterar sig och de jag hade från början säger hejdå.

Min första barnmorska säger dock att hon snart kommer tillbaka eftersom jag snart ska föda och då kommer hon in igen. Den nya barnmorskan och sjuksköterskan lämnar inte rummet efter det att de kommit in till mig. Vattnet hade inte gått.

Jag känner att det börjar trycka på och och barnmorskan säger att vattnet inte ens behöver gå utan man kan föda barn ändå men det är inte så vanligt.

En stund senare svär jag över att inget händer och barnmorskan frågar om de ska ta hål på hinnan så vattnet går, för då kommer det hända grejer.

Jag har inget val, vill ju få det gjort så snabbt som möjligt och de tar hål på hinnan. Min första barnmorska kommer in igen och fast hon kom in så kunde jag inte förstå att det snart skulle vara över utan jag var fortfarande övertygad om att jag skulle föda senare på kvällen.

Krystvärkarna kommer och klockan 14.43 föds en perfekt pojke!

       

När bebisen är ute så känner man sig åter igen lite snuvad på förlossningen. Det gick snabbt denna gången med och det var tur vi åkte in när vi gjorde det för annars hade det nog blivit stressigt. Nu hann jag vara inne på förlossningen lite längre än 1½ timme så därför kände jag att det tog så lång tid denna gången. Men det gick ändå snabbt och jag klarade mig utan smärtlindring ännu en gång och konstigt nog, oavsrtt hur jäkla ont det gör så hade jag inte en endaste tanke på smärtlindring eller lustgas.

Eftersom jag vägrade nål i handen under förlossningen så fick jag efter förlossningen en spruta i armvecket för att livmodern skulle dra ihop sig riktigt efter förlossningen. Eftersom jag är livrädd för sprutor så blev det felstick och barnmorskan fick sticka mig i andra armen istället. Jag fick världens största blåmärke i armvecket och jag har fortfarande blåmärke kvar i armvecket efter nålen som måste kommit galet fel.

Förutom nålar i armvecket gick det hur bra som helst. Jag behövde inte bli sydd och barnmorskan sa att det inte ens syntes att jag precis fött barn.

Vi blir lämnade ensamma en stund med vår lille bebis innan barnmorskan kommer in och undersöker bebisen. Han blir vägd och mätt och sedan får vi in både fikabrickan och lite middagsmat.

                  


Efter maten byter jag om vi gör oss redo att bege oss ner till BB. Barnmorskan kommer in och säger igen att det inte syns att jag precis fött barn. Vi tar våra grejer, fotograferar Ellion för webbisarna, sätter en blå nål på bebistavlan och beger oss sedan till BB.

Känns skönt att komma till BB, mannen hämtar sina grejer och så tar vi det lugnt resten av kvällen.


Vi är på BB till fredagen den 27 december där vi åker hem efter PKU´n och hörseltestet på Ellion.

Faktiskt kändes det tungt att åka hem från BB, det är ju på BB man har en helt nykläckt bebis och även om man helst vill hem därifrån för att kunna börja livet med bebisen så känns det faktiskt tungt att lämna BB. Jag saknar redan min gravidmage och den där första stunden med en helt nyfödd bebis. Men  nu har vi Ellion. Vi har nu 3 helt perfekta underbara barn

    

ANNONS
Av Debora Persson - 1 januari 2014 17:11

När fick du reda på att du var gravid?
3 maj 2013
Blev det en chock?
Ja.
Hur gammal var du då?
25
Hade du mycket halsbränna?
Nix, det var mer mot slutet som jag kände av en taskig halsbränna men den kom och gick så det var inte lika illa som med Maximilian och Vilmer.
Spydde du mycket?
Absolut ingenting.

Men de första veckorna var jag sjukt illamående dygnet runt och fick tabletter utskrivna från farbror doktorn.
Hade du mycket foglossning?
Inte samma typ av foglossning som med Maximilian och Vilmer. Men jag hade foglossning och väldigt ont emellanåt.
Ditt sf-mått som störst?
36
Har du fått bristningar?
Nej, inte en enda denna gången heller! :)
Trodde du att det var en pojke eller flicka?
Jag hade inte en aning, kunde inte känna alls att den skulle vara en flicka eller pojke men mot slutet blev jag mer och mer säker på att det var en lillebror i magen. Och jag hade rätt :)
Vad hoppades du på?
En frisk och välskapt bebis.
Gick du över tiden?
Nej!
Födde du för tidigt?
Jepp, 4 Dagar tidigare ville han komma ut.

Det är vi glada över.
Hur var förlossningen?
Snabb, prcis som med Maximilian och Vilmer.

Födde utan smärtlindring.

Kom in till förlossningen 11.30 och hade knappt värkar och de jag hade kom oregelbundet och var inte alls farliga. Trodde vi med säkerhet skulle bli hemskickade.

Födde 14.43
Blev du sydd?
Nej
Dragen med sugklocka?
Nej
Hur många var inne i förlossningsrummet?
4 (5) stycken.

Jag, mannen, sjuksköterska och barnmorskan. Precis vid födseln så kom en barnmorska till då de ska vara två barnmorskor i förlossningsrummet just vid födseln.
Hade du någon nära med dig?
Mannen såklart.
Vilket sjukhus födde du på?
Karlskrona
Hur stor var bebisen?
3530 g och 51 cm lång
Vad fick den heta?
Ellion
Var allting värt det?
Ja verkligen!
Vill du ha fler barn?
Absolut!

 

Maximilians lista hittar ni här


Vilmers lista hittar ni här

ANNONS
Av Debora Persson - 26 december 2013 11:50

Igår på juldagen kom lillebror till oss!
Det trodde jag aldrig när jag vaknade på morgonen, att jag på eftermiddagen skulle vara 3-barnsmamma!

Lika snabb förlossning som med de andra pojkarna och jag trodde verkligen vi skulle bli hemskickade när vi kom till förlossningen med knappt värkar. Men jag var öppen 4 cm så det var bara att tuta och köra!

 

Debbie


Debbie, 26 år.
Mamma till
3 prinsar.

♥♥♥
Maximilian -09
Vilmer -12
Ellion -13
♥♥♥

Mitt Liv.

♥ Familjen ♥

Tidigare år

Tidigare skrivet

Invisible Friend

 

Ställ din fråga till mig!

Gravidbloggar

Länkar

Letar du efter något speciellt?

Följ bloggen!

bloglovin Mamma till Maximilian 20090923

Trafik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se