Vi är nu äntligen hemma från BB. Lillebror är helt perfekt och ligger just nu och sover brevid mig. De stora pojkarna har vi hämtat hem så nu är hela familjen äntligen samlad!

Lillebror ska alltså heta Ellion.

En 3530 gram tung och 51 cm lång kärlek.

Förlossningen gick, som jag skrev igår snabbt som sjutton, precis som med Maximilian och Vilmer och någon smärtlindring blev det heller ingen alls.

Två nätter på BB och vi har längtat efter barnen hemma som haft det bra hos först farmor och farfar för att sedan åka vidare till mormor.

Jag skriver mer sedan när jag har tid. Har ju inte skrivit något om julen heller eller ens packat upp julklapparna, det hann vi ju inte eftersom vi fick åka och föda barn istället så hela denna helgen ska vi mysa och packa upp julklappar! :)

Igår på juldagen kom lillebror till oss!
Det trodde jag aldrig när jag vaknade på morgonen, att jag på eftermiddagen skulle vara 3-barnsmamma!

Lika snabb förlossning som med de andra pojkarna och jag trodde verkligen vi skulle bli hemskickade när vi kom till förlossningen med knappt värkar. Men jag var öppen 4 cm så det var bara att tuta och köra!

Igår var det julafton, den dag jag helst inte vill föda barn på eftersom jag ville tillbringa dagen med mina pojkar istället för på sjukhuset.

Bebisen skulle få komma vilken dag som helst annars men vill helst fira julen med mina barn.

Nu födde jag inte barn, men julen kunde jag ändå inte tillbringa med mina pojkar. Istället låg jag på soffan hela dagen med hög feber och en och annan kräkning. Min kropp pendlande hela tiden mellan total förfrysning och äckliga settningar. Jag var helt borta av febern.

Pojkarna åkte iallafall iväg till mannens syster på eftermiddagen och firade lite jul där. Vid 17 kom de hem och fick sedan åka vidare hem till min mamma. Skitsurt för mig att ligga hemma och halvdö ensam på julafton, men hellre ensam på det sättet att pojkarna iallafall fick komma iväg och fira julen.

De åt god mat, fick besök av tomten och blev överlyckliga över sina julklappar.

Själv fick jag i mig två små miniyoghurtar och lite julmust denna julafton.

Idag är jag en helt ny människa som tur är! :) Synd det inte är julafonn idag... Det är julafton en gång om året och självklart skulle jag missa julafton. Bättre lycka nästa år! :)

Den 23 december har vi här hemma som tradition att alltid spela bingolotto på uppesittarkvällen och innan dess äter vi tacos och sen äter vi lite gottis.

Så även idag.

Tacos och bingolotto. Danne på besök. Barnen har fått julklappar av honom och han har fått julklapp av barnen.

Mannen har redan vunnit efter första spelet.

Han vann en ny lott, så nästa vecka på nyårsafton får vi sitta bänkade igen :) Jag väntar med min vinst till slutet då man kan vinna miljonen! ;)

I morgon är det julafton och då vet jag två stycken som kommer bli glada.

De väntar spänt på att något ska hamna i deras julstrumpa. Julklapparna och julgranen har de faktiskt låtit bli hittills. Kanske för att granen sticks...? Vilmer brukar gå fram till granen, peta lite och säga "AAJJ" och sen går han. Så julklapparna har inte blivit tjyvöppnade i år :)

Idag går jag in i min förhoppningsvis sista graviditetsvecka.

Jag är ganska nojig och vill helst inte föda idag eller i morgon, sen får bebisen komma precis när den vill men inte idag. Och inte i morgon. Ibland känns det som om den kommer innan/under jul och ibland känns det som om den tänker vänta till nästa år.

Just nu känner jag att jag inte vill föda över jul på grund av pojkarna. Jag bryr mig egentligen inte om jag inte får fira jul eller om bebisen tänker fylla år på julafton men jag vill fira julen tillsammans med mina pojkar.

Jag vaknar varje morgon och inser att jag klarat av en natt till utan att det ska vara på gång. Jag vill ju helst inte stressa med allt mitt i natten och det får gärna starta dagtid eller kvällstid. Men helst inte nattetid.

I natt vaknade jag flera gånger för att inse att det inte har startat och varje gång räknar jag ut att om jag skulle föda nu så skulle jag missa julafton med mina pojkar.

Jag har klarat mig hittills. Jag känner ju inte något ens än gång men eftersom det smällt på snabbt som sjutton innan så är jag rädd att jag inte kommer bli förvarnad  och skulle vattnet gå hemma så kan det gå undan eftersom Vilmer föddes en timme efter vattnet gick. På en timme hinner vi inte till förlossningen.

Men som sagt, inte idag eller i morgon men annars får den komma när som helst.

På söndag är det BF och jag är mycket väl medveten om att den kan komma två veckor efter det. Så det kan dröja innan den bestämmer sig för att komma. Till och med att den kan bestämma sig för att komma på Vilmers (och farbror Rickard) födelsedag. Ja, vi är många i början av januari så det kan bli fler födelsedagskrockar! :)

Vecka 40

Kroppen: Förlossningstidpunkten är nådd och värkarna kan nu förväntas att börja. Det är vanligt att man som förstagångsföderska går över 40 veckor, man anses inte vara överburen förrän efter vecka 42. Skulle det dröja längre övervakas fostret noga och man blir ofta igångsatt. Exakt vad som gör att förlossningen startar vet man inte. Det är troligen barnet som sätter i gång den. Många funderar över om det är möjligt att sätta i gång förlossningen själv genom att springa i trappor eller äta speciell mat. Det finns dock inget sätt att själv tvinga i gång förlossningen, utan barnet kommer när det är klart. Förlossningen sätts bara i gång på sjukhuset om det finns någon medicinsk anledning, till exempel att du har högt blodtryck. Trycket från barnets huvud mot livmoderhalsen kan påskynda förlossningsstarten. Trycket gör att det utsöndras oxytocin, ett hormon som signalerar till livmodern att den ska dra ihop sig. När livmodern drar ihop sig allt oftare och starkare, trycks barnets huvud ännu mer ner mot livmoderhalsen. Den ger efter så småningom och börjar öppna sig.
Det kan hända att trycket blir så stort att fosterhinnan riskerar att spricka, vilket gör att fostervatten börjar rinna ut. Kontakta då alltid förlossningsavdelningen för vidare information och omhändertagande. Om man mår bra och inte fått värkar än kan man få åka hem igen.

Barnet: Fostervatten byts ut var tredje timma och produceras på nytt ända tills barnet är fött. Om det däremot finns mekonium i vattnet kan det vara en signal om att barnet är stressat eller inte mår bra och då får man stanna kvar för att kunna övervaka barnet.
Barnet är redo att möta omvärlden, 92 procent av alla barn föds mellan vecka 38-42.

Idag har hela dagen försvunnit i toksnabb fart!

Vi har haft besök av min käre far. Lillasyster Karin och lillebror Algot kom också.

Jag bakade hela förmiddagen och det blev minipepparkaksmuffins med frosting på och pepparkakskladdkaka med apelsinsallad. Gott!

När besöken hade åkt så begav vi oss till affären och snabbhandlade lite innan vi åkte hem och åt lite middag. Barnensover just nu och det är lika bra det för de var väldigt mycket övertrötta ikväll!

Nu är jag helt slut i skallen och min hjärna hamnar snart i koma. Hjärnkontoret har stängt av och nu tar jag lite ledigt för ikväll.

Steg precis upp!

Sovmorgon deluxe!

Lilla Vilmer som alltid är uppe mellan 6-7 sov banne mig till 9 idag. Han var visserligen uppe längre igår, han brukar annars sova vid 19 men nu somnade han inte förrän efter 21 igår så inte så konstigt kanske. Idag var Maximilian uppe vid 07 tror jag men han gick och satte sig i vardagsrummet i lugn och ro efter att ha pussats med sin mamma en stund. Jag var vaken redan vid 04 som vanligt och låg vaken till 05 ungefär innan jag lyckades somna om igen.

Söndag idag iallafall, vilket betyder 1 vecka kvar till vräkning för bebisens del. Vi får hoppas den tänker flytta ut snart. Inte för att det är jättejobbigt att ha den kvar i magen men vill hellre ha den hos oss. Och Maximilian längtar och längtar efter bebisen! Om det blir en pojke är han helt säker på att den ska heta Batman. Jag håller inte riktigt med honom när det gäller den saken.

Idag är det fjärde advent. Inte en snöflinga så långt som väderprognosen visar.

Bara plusgrader.

Kan ju iallafall vara rätt sså säker på att man slipper åka till BB i snöstorm iallafall.

Alltid något! :) Men är det jul så är det och då ska det ju vara snö ute!!

Idag är det 8 dagar kvar till BF och som jag skrev igår så känns det inte alls så.

Känns mer som om jag isåfall ska föda barn i samma veva som både min bror och syster, alltså till våren.

Min hjärna är inte inställd på att bebisen snart ska komma och därför kommer jag nog gå över tiden fram till min hjärna inser att det ska komma en bebis :)

Idag är jag iallafall i vecka 38+5 vilket betyder att jag vid denna dag födde Maximilian eftersom han är född vecka 38+5, 8 dagar tidig. Vid denna tid var jag otroligt trött på graviditetten med både Maximiklian och Vilmer. Vilmer föddes ju i vecka 39+3. Men denna graviditeten är jag inte lika trött på det nu mot slutet men det är väl för att jag inte är beredd på att föda ännu :)

Samtidigt som jag är väldigt nojig över hur detta ska sluta. Om det sätter igång på dagen är det inga problem. Sätter det igång på natten så måste vi väcka pojkarna och se till att de kommer iväg i lugn och ro så de inte blir ledsna. Är det på dagen är det lättare att lämna bort dom.