♥Så Älskade Från Första Stund♥

Senaste inläggen

Av Debora Persson - 14 februari 2014 19:27

Ikväll på Alla Hjärtans Dag är vi en liten älskling mindre här hemma.

Maximilian sover över hos kusinerna och har det bra. Tror både han och Vilmer behövde det. Maximilian tycker nog det är skönt att komma iväg och bli ompysslad av de stora kusinerna utan småbarn som skriker och stojar. Vilmer märkte jag ikväll att han njöt något fruktansvärt av uppmärksamheten han fått. Ellion har sovit nu ett par timmar så det är bara Vilmer som varit med oss och han njöt! Annars får han dela all uppmärksamhet med Maximilian och Ellion, det är inte lätt att vara mellanbarn men ikväll blev han liksom ensam med sin mamma och pappa.

De få gånger som Vilmer varit med oss själv då Maximilian sovit borta så har det varit så pass sent att han ändå somnat snabbt. Oftast har det då varit när vi varit hos mamma och Maximilian stannat kvar över natten. Då har ofta Vilmer somnat på väg hem och då sovit för natten så han har aldrig känt på att vara själv med mamma och pappa.


 

ANNONS
Av Debora Persson - 13 februari 2014 18:51

Sitter och kvällsmyser med min lilla minigubbe i soffan. De stora pojkarna sover förhoppningsvis (det är tyst inne i deras rum men rätt vad det är så står någon av dem här inne och ska inte sova.) och mannen har tagit en sväng med cykeln. Vi har det tyst och skönt här just nu. I omgångar rycker han till och gallskriker och vevar med armar och ben. Han tycker väl kanske inte att det räckte med gårdagen då han skrek så taket lyfte här.

När han skriker och har ont i magen är man hjälplös. Man kan inget göra och trösta hjälper ju inte magontet heller. Ibland hjälper pysventilen. Igår hjälpte den inte.

 


ANNONS
Av Debora Persson - 13 februari 2014 12:01

Idag hade jag tänkt att jag och Ellion skulle ut och gå en långrunda runt ån, men så vaknar man till grått och ruskigt väder med regn som sen övergår till snö.

Igår kändes det som om våren var på väg men sol och fint väder. Och så idag blev det bara blask. Usch. Då stannar jag hellre inne och går med Ellion på armen istället :)


Om två timmar kommer mina små hulliganer hem från dagis så då blir det full rulle här hemma. :)

Eftersom vädret är långt under godkänt så håller vi oss inne idag. Pyssel med färg och kladd kanske?


Av Debora Persson - 12 februari 2014 20:03

Har inte haft ork, lust eller tid de senaste dagarna att skriva så får göra en liten uppdatering nu.

I sndags var jag och Maximilian på bio. Vi såg nya Bamsefilmen och hade mys tillsammans. Min pappa hämtade upp oss efter bion. Det var längesen vi träffade honom, innan jul var det så han har inte hunnit träffa Ellion eller firat Vilmer (och mig) på födelsedagen så det var roligt att träffa honom igen. Vi fikade och alla barnen fick presenter. Och även jag med :)


Igår kom lillasyster K på besök. Hon fick följa med när Ellion skulle till bvc, och hon fick följa med och hämta barnen på dagis. Fick prova på småbarnslivet lite men det är bra övning för hennes del nu när hon snart får tvillingar! :) Mysigt att ha henne hos oss några timmar och förhoppningsvis hinner vi se henne en gång till innan hon åker hem till Stockholm igen.


Idag har dagen varit full av skrik och magont för Ellions del och nu har han äntligen somnat så jag ska ta och vila min skalle som värker rätt rejält nu.

Ha det bra!

Av Debora Persson - 10 februari 2014 20:26

Festligaste bilden på länge.

Höll på att dö när jag såg bilden men fick skratta tyst med tanke på att det var mitt i natten.


 

Av Debora Persson - 10 februari 2014 19:45

Häromdagen var det sådär misstänksamt tyst inne på barnens rum när de var där inne och lekte.

Väldigt tyst var det så jag kände på mig att det var något lurt på gång. Gick in och tittade till dem, de satt i sängen och lekte. När jag kom in så gömde Maximilian något bakom ryggen så jag blev mer misstänksam.

Det är en sax som ongen gömmer bakom ryggen och han säger "Vi leker frisör".... Jag tittar på båda ongarna och ser att Vilmer har fått ny frisyr.

Maximilian nämner sin egna frisörs namn och säger att det är hans frisör som visat honom hur man gör när man klipper.

Vilmer verkar nöjd trots att hans nya frisyr påminner om en hockeyfrilla med stubb rätt upp i luften.

Jag är inte lika nöjd, min lilla blondie med sina stora fina lockar har fått sin livs första hårklippning av ingen mindre än sin storebror.

Nu blev det ingen jättestor förändring för Vilmers del- det kunde blivit mer stubb så jag är glad över att det ändå blev så lite klippt.

Idag cyklade mannen iväg med Vilmer hem till barnens farmor så hon kunde fixa till hans frisyr så han slipper komma till dagis i morgon och se ut som ett skadeskjutet djur i huvudet.

Nu är han fin i håret.

 

Av Debora Persson - 8 februari 2014 21:42

Idag var jag på lillasysters babyshower som hennes kompisar

hade fixat ihop till henne.    

Det var fest för hennes kommande två små bebisar.

Det är en liten pojke och en liten flicka som bor i hennes mage.


Vi fikade, gav namnförslag till bebisarna, gissade magens omkrets, snackade, vi skrev på bodys, Karin fick smaka på blöjinnehåll och det blev presentöppning.

Mamma och jag hade köpt två babynest till bebisarna.

Ellion har ett babynest och vi använder det jättemycket till honom, i sängen, i soffan, i vagnen och i babysittern. Den är hur bra som helst så jag hoppas Karin får lika mycket användning av sina babynest :)


Ellion och en annan lite äldre bebis var de enda pojkarna bland alla brudar.

 



Mäta magen

               

Ser ut som bajs, men det var barnmat stackars K fick trycka i sig.... :)

       

Av Debora Persson - 8 februari 2014 10:30

Man läser på många ställen om förlossningar. Där folk gnäller på folk som råkar ha haft bra förlossningar.

Det gnälls på de som har haft snabba, naturliga förlossningar utan någon som helst smärtlindring eftersom det är okej att använda sig av alla möjliga smärtlindringar. Folk blir stressade över folk som haft snabba, naturliga förlossningar utan smärtlindring eftersom de känner pressen över att själva vara "duktiga".

Det är precis som om det inte är okej att föda barn snabbt, naturligt och utan smärtlindring för råkar man ha haft snabba och bra förlossningar så är man en skrytmåns som tvingat sig själv att föda utan smärtlindring. Det skrivs att de som säger att de haft snabba, naturliga förlossningar utan smärtlindring överdriver och har säkert inte haft det så lätt ändå. Det är alltså mycket gnäll om de som föder snabbt, naturligt och utan smärtlindring.

Jag läste på någons blogg där hon skrev ungefär "Jag skiter i alla som har fött utan smärtlindring. De tror de är bättre än oss som vill ha smärtlindring. Jag ska ha alla smärtlindringar som finns och oavsett vad andra tycker så är jag bättre än dom. Jag slipper ha ont iallafall."

Jag har aldrig haft en tanke på att "vara bättre" än andra bara för att jag inte valt någon smärtlindring. Det är inte därför jag valt bort smärtlindring- för att vara bättre än de som valt att ha smärtlindring. Jag har valt bort det av andra orsaker och jag tror inte en enda som väljer bort det tänker att de gör det för att vara bättre än andra.

Och att slippa ha ont bara för att man använder sig av smärtlindring tror jag inte på. Visst att man garanterat har mindre ont men jag tror inte att man går hem helt smärtfritt.


Jag är definitivt en av de som har haft snabba, naturliga förlossningar utan smärtlindring.

Mina förlossningar är därmed inte okej för jag har pressat och tvingat mig själv till att föda utan smärtlindring och jag har säkert överdrivit en hel del med mina perfekta förlossningar när jag berättar om dom.

Icke. När folk frågar mig om mina förlossningar vågar jag knappt säga att de var så jäkla bra eftersom det inte längre är okej att föda utan smärtlindring om man inte vill få "skrytstämpel".


När jag väntade Maximilian visste jag inte vad som väntade när det gällde förlossning. Jag hade aldrig fött barn innan och hade ingen aning om hur det skulle kännas eller vad som skulle hända.

En sak var säker och det var att någon vidare smärtlindringx skulle jag inte ha. De flesta smärtlindringarna betyder nålstick och det går jag inte med på. Därför skulle lustgasen bli den enda smärtlindring jag skulle använda mig av. Jag hade hört att den var ganska festlig med och vem vill inte vara med om festliga lustgaser?

Ryggbedövningen skulle jag aldrig få för mig att ta. Jag är nålrädd och bryter ihop varje gång det är dags för nålar. Särskillt när jag ska lämna blodprov från armvecket. Det är det värsta.

I alla mina förlossningsbrev har jag skrivit att den enda smärtlindring jag ska ha är eveentuellt lustgas och inga nålar ska stickas i mig om det verkligen inte är nödvändigt.

Jag har därför absolut tackat nej till nål på handen under förlossningen där man blir kopplad till sladdar och sånt. Men eftersom jag inte velat ha nålen i handen under förlossningarna så har jag därför fått medicinen man ska ha efteråt med en spruta i armvecket. Men hellre det än att ha nål i handen hela tiden där man ser den.


Alla mina förlossningar har gått snabbt och jag har inte använt mig av någon smärtlindring.


Maximilians förlossning tog 5 timmar totalt från första känning och då gick vattnet. Jag tog två andetag av lustgasen men blev kanonfull och mådde illa. Den var därför inte så jäkla underbar som jag hört så jag struntade i den. Var inne på förlossningen i cirka 1½ timme.

Vilmers förlossning gick också kanonsnabbt. Hade småvärkar men inga direkt smärtssamma värkar när vi kom in till förlossningen. Vattnet gick på förlossningen. 1 timme och 20 minuter senare var Vilmer född. Smakade på lustgasen men tackade snabbt nej. Den funkade inte denna gången heller.

Ellions förlossning hade jag precis som Vilmer bara svaga värkar som inte alls var täta när vi åkte in till förlossningen.

Den gick kanonsnabbt denna gången med. Var rädd att vattnet skulle gå hemma för då hade det kunnat gå undan så vi åkte in ganska snabbt fast värkarna inte var något speciellt. Denna gången var jag på förlossningen i 3 timmar innan han var född och denna gången smakade jag inte ens på lustgasen eftersom jag hade klarat mig två gånger utan den så visste jag att jag skulle klara det en gång till. Jag hade inte ens en endaste tanke på någon smärtlindring och barnmorskan påminde mig några gånger att den fanns redo om jag ville ha den.


Med så bra förlossningar så blir man automatiskt en skrytmåns som tycker jag är bättre än andra..

Nej, jag tror inte jag är bättre än andra men jag tänker att jag aldrig skulle få för mig att ta ryggbedövningen eftersom jag för det första aldrig skulle ta några nålar frivilligt och att ta ryggbedövning drar ut på eländet. När mina förlossningar gått så snabbt så finns det ingen anledning för mig att dra ut på det när jag kan få det gjort så snabbt.

Efter varje förlossning så har jag hört av barnmorskorna att jag är som gjort för att föda barn eftersom det gått så snabbt och smidigt. Senast sa barnmorskan att det inte såg ut som om jag precis fött barn ens en gång, mer att jag kommit in på förlossningen och hämtat bebisen bara. En alvedon var det enda jag tog uppe på BB för att jag hade lite eftervärkar.

Då har jag ingen anledning att droga ner mig med mediciner och andra smärtlindringar.

Jag känner mig sjukt duktig över att jag klarat av tre förlossningar och det ska man ju göra. Jag har fått mina förlossningar preecis som jag velat ha dom. Däremot har jag varit mer och mer rädd inför varje förlossning som väntat. Med Ellion var jag livrädd inför förlossningen redan när jag fick veta att jag var gravid. Jag visste liksom vad som skulle ske, att det gör ont och det känns som ett helvete att ligga och födda barn. Jag har varit livrädd eftersom man läser mycket om förlossningar och oftast är det de hemska sakerna man läser. Man läser om barn som dör under förlossningen, mamman som dör under förlossningen, blodförluster, sugklockor och andra hemska saker. Men fast man läser om det hemska så läser man hellre om det, dels för att man då vet vad som kan hända och att man inte kan vara säker på att man kan få som man vill under förlossningen.

Efter att ha hört och läst om alla skräckhistorier har jag avrit helt säker på att allt det man läst ska hända mig med. Därför har jag varit livrädd.

Jag har haft tur men det är inte alla som har det. Det är lätt att prata om sina skräckhistorier än de lyckade historierna. Mina är lyckade och om jag berättar om dom så är jag skrytmåns. Så nu är jag en skrytmåns.

 


Debbie


Debbie, 26 år.
Mamma till
3 prinsar.

♥♥♥
Maximilian -09
Vilmer -12
Ellion -13
♥♥♥

Mitt Liv.

♥ Familjen ♥

Tidigare år

Tidigare skrivet

Invisible Friend

 

Ställ din fråga till mig!

Gravidbloggar

Länkar

Letar du efter något speciellt?

Följ bloggen!

bloglovin Mamma till Maximilian 20090923

Trafik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se