På julafton, den 24 december låg jag hemma och var sjuk.

Jag mådde piss och hoppades att förlossningen absolut inte skulle sätta igång när jag mådde såhär för då hade jag aldrig klarat att föda barn.

På natten hade jag väldigt ont i huvudet och sov jättedåligt.

På morgonen den 25 december väcktes vi av pojkarna och det var inga konstigheter.

Barnen öppnade julklappar och alla var glada. Mamma skrev till mig på facebook vid 9.00 och frågade hur jag mådde och jag skrev att jag mådde hur bra som helst, jag var som en ny människa jämfört med gårdagen. Hann även prata med pappa där på förmiddagen i telefon och då hade jag heller inga känningar på att någon förlossning skulle vara på gång.

Vid 9.30 känner jag att det spänner lite i magen men egentligen inga konstigheter. Jag sa till mannen att det spänner lite och han frågar om jag ska föda barn men det tror jag inte. Han blir ändå lite stressad och bärjar yra om att vi har massor med disk och tvättmaskinen var precis startad.

Jag går och duschar och gör mig i ordning. Det spänner till i magen igen och igen några gånger ungefär var 5:e minut men det gör inte ont utan det spänner mest bara.

Mannen ringer till sina föräldrar strax efter 10 och säger att de kanske kommer behöva vara barnvakt lite senare så de är berädda ifall det skulle bli något.

Blir tillsagd att ringa förlossningen och eftersom det gått så snabbt de andra gångerna och alla sagt till mig att jag måste ringa förlssningen direkt så gjorde jag det. Började bli rädd att vattnet skulle gå för när vattnet gick med Vilmer så tog det ca 1 timme till han var född efter det.

Pratade med barnmorskan och jag kände mig lagom dum när jag sa att jag knappt hade värkar... Hon berättade det som jag hört massor med gånger förut att tredje barnet kan ta mycket längre tid än andra barnet då andra barnet oftast går fortast.

Men eftersom både Maximilian och Vilmer gick så fort så tyckte hon ändå att vi kunde packa ihop oss och åka eftersom det är en bit att åka till förlossningen med.

10.20 ringde mannen till sina föräldrar igen och sa att de fick hämta pojkarna.

Jag blir skitstressad av att mannen är stressad över allt. Jag hinner inte säga hejdå till mina pojkar riktigt heller. När de blivit hämtade så åker vi in till förlossningen.

På vägen till förlossningen känner jag knappt några värkar och känner att jag lika gärna kunnat stanna hemma. Jag kommer bli hemskickad ändå kände jag på mig. Värkar som inte alls var starka och som inte ens kom var 10:e minut.

11.30 kommer vi till förlossningen.

Vi får komma in till ett undersökningsrum. Sjuksköterskan berättar att de har haft fullt upp hela julen. 6 barn föddes på julafton och idag på juldagen var det redan 3 stycken bebisar som hade fötts. Barnmorskan kom och pratade med oss. Frågade om mina värkar, jag sa att de kom var 10:e minut ungefär och jag hoppades att hon inte skulle kasta ut mig med huvudet före.

Blev kopplad med ctg och fick mina värkar mätta. SOm tur avr så kom de nu var 3-4:e minut.

Blev undersökt när barnmorskan kom tillbaka och jag var som tur var öppen 4 cm, nästa 5 cm. Perfekt! Jag fick stanna kvar på förlossningen och slapp bli hemskickad. Barnmorskan lämnade oss igen för en bebis som var på väg att födas. Jag sa till mannen att vi antagligen inte skulle få ngon bebis förrän till kvällen. Det kommer ta låååång tid trodde jag.

Plötsligt mår jag illa, jag svettas, jag fryser och jag får värkar samtidigt. Samma jobbiga läge som jag varit med om med både Maximilian och Vilmer.

Jag börjar redan tröttna och vill hellre åka hem.

Har absolut ingen lust att föda barn.

Jag får byta om till sjukhuskläderna och gå in till ett förlossningrum klockan 12.15

Får samma förlossningsrum som jag hade med Vilmer.

Här blir vi lämnade ensamma igen och jag tycker det är dötråkigt. Jag har aldrig behövt bli lämnad ensam i ett förlossningsrum och har liksom ingen aning om vad vi ska hitta på för att vänta ut tiden. Tidigare gånger har jag varit på väg att föda i stort sett när jag kommit in på förlossningsrummet.

Jag säger till mannen fera gånger att det kommer ta lång tid det här, och vi kommer få en annan barnmorska eftersom de gör personalbyte vid 14.00

Det tror inte mannen, han tror jag hinner föda innan 14.

Jag är säker på att få ligga kvar till kvällen innan min bebis kommer.

Jag ringer efter barnmorskan klockan 13.30

Ber henne kolla hur öppen jag är och hon kopplar upp mig till ctg för att kolla värkarna och bebisens hjärtljud.

Jag är nu öppen 7 cm, värkarna kommer med 2-3 minuters mellanrum och inget vatten har gått än.

Jag blir irriterad för att vattnet inte har gått än.

Barnmorskan säger till mig att lustgasen är laddad och redo att användas men jag tackar nej till den flera gånger eftersom den inte funkat på mig tidigare så orkar jag inte lägga energi på att ens försöka få den att fungera på mig. Jag känner att jag klarar mig utan smärtlindring även denna gången.

Strax efter 14 ringer jag in barnmorskan igen eftersom jag trodde vattnet hade gått.

Det kommer in ett helt gäng eftersom det är personalbyte så den nya peronalen presenterar sig och de jag hade från början säger hejdå.

Min första barnmorska säger dock att hon snart kommer tillbaka eftersom jag snart ska föda och då kommer hon in igen. Den nya barnmorskan och sjuksköterskan lämnar inte rummet efter det att de kommit in till mig. Vattnet hade inte gått.

Jag känner att det börjar trycka på och och barnmorskan säger att vattnet inte ens behöver gå utan man kan föda barn ändå men det är inte så vanligt.

En stund senare svär jag över att inget händer och barnmorskan frågar om de ska ta hål på hinnan så vattnet går, för då kommer det hända grejer.

Jag har inget val, vill ju få det gjort så snabbt som möjligt och de tar hål på hinnan. Min första barnmorska kommer in igen och fast hon kom in så kunde jag inte förstå att det snart skulle vara över utan jag var fortfarande övertygad om att jag skulle föda senare på kvällen.

Krystvärkarna kommer och klockan 14.43 föds en perfekt pojke! ♡

När bebisen är ute så känner man sig åter igen lite snuvad på förlossningen. Det gick snabbt denna gången med och det var tur vi åkte in när vi gjorde det för annars hade det nog blivit stressigt. Nu hann jag vara inne på förlossningen lite längre än 1½ timme så därför kände jag att det tog så lång tid denna gången. Men det gick ändå snabbt och jag klarade mig utan smärtlindring ännu en gång och konstigt nog, oavsrtt hur jäkla ont det gör så hade jag inte en endaste tanke på smärtlindring eller lustgas.

Eftersom jag vägrade nål i handen under förlossningen så fick jag efter förlossningen en spruta i armvecket för att livmodern skulle dra ihop sig riktigt efter förlossningen. Eftersom jag är livrädd för sprutor så blev det felstick och barnmorskan fick sticka mig i andra armen istället. Jag fick världens största blåmärke i armvecket och jag har fortfarande blåmärke kvar i armvecket efter nålen som måste kommit galet fel.

Förutom nålar i armvecket gick det hur bra som helst. Jag behövde inte bli sydd och barnmorskan sa att det inte ens syntes att jag precis fött barn.

Vi blir lämnade ensamma en stund med vår lille bebis innan barnmorskan kommer in och undersöker bebisen. Han blir vägd och mätt och sedan får vi in både fikabrickan och lite middagsmat.

Efter maten byter jag om vi gör oss redo att bege oss ner till BB. Barnmorskan kommer in och säger igen att det inte syns att jag precis fött barn. Vi tar våra grejer, fotograferar Ellion för webbisarna, sätter en blå nål på bebistavlan och beger oss sedan till BB.

Känns skönt att komma till BB, mannen hämtar sina grejer och så tar vi det lugnt resten av kvällen.

Vi är på BB till fredagen den 27 december där vi åker hem efter PKU´n och hörseltestet på Ellion.

Faktiskt kändes det tungt att åka hem från BB, det är ju på BB man har en helt nykläckt bebis och även om man helst vill hem därifrån för att kunna börja livet med bebisen så känns det faktiskt tungt att lämna BB. Jag saknar redan min gravidmage och den där första stunden med en helt nyfödd bebis. Men  nu har vi Ellion. Vi har nu 3 helt perfekta underbara barn ♡

När det gäller pojknamn så var vi inte helt säkra på vilket pojknamn vi ville ha om det blev en pojke. Det enda vi visste var att vi inte ville ha något namn som är allt för vanligt. Vi vill inte ha ett namn på vårt barn som det sen kommer vara flera stycken i samma förskoleklass eller skolklass med samma namn. Några namnförslag vi hade fick vissa att nästan gå i taket. Mitt allra första förslag var såklart Valdemar men mannen skulle aldrig få för sig att låta sin son heta Valdemar. Jag försökte in i det sista, även när bebisen var född men det var tydligen ingen Valdemar. Ett av förslagen vi hade och kom överens om var Ellion. Det är ovanligt och vi vet ingen annan som har det namnet, det  är i runda slängar ungefär 30 stycken i Sverige som bär namnet. Andra namnförslag vi hade var Ossian, Harry, Frej, Colin (Collin), Lennox och Lion. Det var de namn som vi båda tyckte om. Mer eller mindre vanliga. Harry är ganska vanligt å andra sidan och har blivit mycket mycket vanligare de senaste åren men det är fint.

När bebisen väl var född så såg vi ganska snabbt att det var en Ellion så det var inget snack om saken.

Idag var vi iväg på höftledsscreening med Ellion. Vi lämnade Maximilian och Vilmer hos min lillebror så de fick vara därr under tiden vi var på sjukhuset.

Besöket gick snabbt, det tar bara några minuter när man väl kommit in i undersökningsrummet.

De känner och undersöker höftlederna och sedan kör de med ultraljud och tittar hur det ser ut.

Allt såg bra ut och vi kunde lämna sjukhuset.

Vi skulle inom Åhlens med och byta en julklapp Vilmer fick av sin mormor i julklapp som inte funkade. Såklart var de slutsålda och vi fick välja något annat liknande till honom. Blev även en snabbrunda till Lindex med för att titta på rean. Hittade endast en body till Ellion och ett par kalsonger till Vilmer. Fanns inte alls mycket så vi åkte och hämtade barnen. För min del var det väldigt skönt att komma ut. Jag har knappt varit utomhus sen vi var på BB så lite frisk luft var inte helt fel.

Lillebror och Sofie fick mysa lite med Ellion när vi hämtade pojkarna innan vi åkte vidare till mormor och morfar där det bjöds på middag och sedan fika. Barnen var galet odrägliga och mormor och morfar ska vara glada att huset står kvar. Herre min gud vilka odjur. Och det fortsatte även hemma. Men nu ligger de iallafall och sover så vi hoppas de är mer tama i morgon. =)

Idag beger vi oss till sjukhuset för höftledsscreening på Ellion. De stora pojkarna ska till morbror Kalle och leka under tiden :)

Idag blir vår lille Ellion en vecka gammal. För en vecka sedan hade vi en splirrans nykläckt herre hos oss och ingen var lyckligare än vi. ♡

Idag har vi haft en lugn första-dagen-på-året-dag. Oskar kom på besök och hade med sig julklappar till barnen och present till Ellion. Vi drack kaffe och pratade. Han fick bebisgosa och leka med de stora pojkarna innan han åkte. Sen har vi inte gjort så mycket mer. Vädret är det mest gråa och trista i världshistorien och barnen klättrar på väggarna. De behöver komma till dagis snart men det är en vecka kvar tills de får komma dit.

Bild på vår lille Ellion från i lördags.

När man kommer upp till BB så står det två väskor och väntar på familjen.

En från Libero och en från Pampers.

I Pampersväskan fick vi Pampersblöjor stl 1, strumpor från Polarn & Pyret, haklapp från Me&I, strumpor från Lindex, Bepapten salva, våtservetter, badtvål & neccecär från Natusan Baby samt en massa rabatter på Lindex, blöjor, Polarn & Pyret och andra butiker och även en mammatidning och lite andra broschyrer.

I Liberoväskan fick vi Liberoblöjor stl 1 &2, vagnleksak, bindor, Babyolja, amningsinlägg, våtservetter samt en massa broschyrer om bland annat amning och rabattkuponger.

Julklapp till bebisen från gammelfarmor.

Ellion fick en Supermandress av sin mormor som Maximilian var med och valde ut.

Maximilian & Vilmer fick present av oss när vi var på BB för att de blivit storebröder!

Idag är dagen jag hade gissat på när bebisen skulle komma och idag är dagen då bebisen skulle komma.

BF idag och som tur är så har vi redan fått honom! :)

Tänk att det blev en juldagsbebis istället! :) Det trodde jag faktiskt inte.

När det gäller gissningarna om när han skulle komma så var det två stycken som hade dubbelt rätt.

Min mamma och min styvmamma gissade båda på den 25 december och båda gissade på pojke. Mamma var dock närmst med vikten då han vägde 3530 gram.

Mamma- 25 december-Pojke- 3600 g
Suss- 25 december- Pojke- 3400 g