Se & lär blivande föräldrar och kanske nyblivna sådana!   

När jag visade karln dessa bilderna var han inte alls road. Jag var jätteroad och tyckte de var skitkul. Snacka om att han har noll humor!   

Blir man inte rädd när man hör på Efterlyst att folk blir överfallna i hemmet?

Och att det är vanligare nere i södra Sverige. Det känns inte tryggare att bo i lägenhet för man hör ju för jämnan att folk bryter sig in i lägenheter med och överfaller folk.

De ringer på dörren och öppnar man blir man överfallen. Öppnar man inte tror de inte att man är hemma och då bryter de sig in.
Både dagtid och kvällstid. Fy helvete.

Den dagen jag flyttar till hus så ska jag ha elstängsel med taggtråd, övervakningskamera, hemliga falluckor och pilbåge.

För om någon skulle bryta sig in hos oss och överfalla oss och framför allt barnen hade ju varit det värsta.

Men bara så ni vet, bovar och banditer så har jag inget av något större värde hemma så det är ingen idé att ni ens ringer på dörren. Det enda ni skulle kunna ta är å bära ut soporna åt oss ;)

Idag fick vi besök av bovärden.

Han dubbelkollade att vi valt det vi ville välja som ska göras om här hemma. Vi har valt att få nya tapeter i vardagsrummet samt få taket målat. Sen har vi valt att få nya tapeter, eller det ska vara väv som målas i kök och hall. Även där ska tak och elementmålas. Inne i själva köket där spis och luckor är skulle vi få målat fast vi inte valt det så där blir väggar och tak målade.

Sen är våra skåpsluckor väldigt fula i kanterna men skulle först inte bytas förrän nästa år men han sa nu att det inte finns någon ålder på luckor utan de byts vid behov och han såg att våra luckor absolut var i behov av soptippen så vi får  nya luckor med. Bänkskivorna var ändå rätt nya sa han så de byts inte. Syns dock inte att de är särskillt nya och de är inte vackra men vi får vara nöjda ändå! =) Nästa vecka ska vi iväg och välja färger, luckor och tapeter! :) Innan april månad ska allt vara klart hos alla som valt så förhoppningsvis går det undan hos oss! :)

Vi kunde även få nya tapeter inne hos Maximilian då de kunde bytts för flera år sedan. De är  mörkgröna men inte förstörda och eftersom vi inte ska bo här i all evighet så kan han gott och väl ha kvar de tapeterna ifall han får en släng av kladda-ner-väggarna-med-mina-fina-kritor-sjukan.. Man vet ju aldrig =)

Jag fick visst flera sådana slängar av den sjukan när jag var lite har jag visst hört ;)
Allra helst vill jag ha ett hus att bo i men det får vänta lite tills jag också får ett jobb eller om mannen skulle bli miljonär eller nått sånt! :)

Jag: Godmorgon älskling!

Maximilian: öhhh

J: Har du sovit gott?

M: Jaaaa, jag har ätit kakor på mitt rum!

J: Har du ätit kakor? När då? I natt eller?

M: Jaa, i natt. På mitt rum!

J: Var det gott?

M: Jaaa, mmmmm.

Så lät det när jag väckte mitt gull i morse. Tror han har drömt om något gott kanske? Ingen mardröm iallafall :)

Efter att vi pratat klartvände han sig om och snoozade en stund innan han ropade in mig igen för då kände han att det var dags att stiga upp.

En banan till frukost och osten på smörgåsarna dög mycket väl till honom. Kul kille som ber om en macka men sen bara äter upp osten. Efter frukosten begav vi oss iväg till dagis där han pussade mig hejdå innan han satte igång att pussla med de andra barnen.♥

Jag och Vilmer gick och köpte frallor innan vi gick hem igen så jag kunde äta lite frukost.

Det nya sättet att mobba folk på tydligen att skapa facebookgrupper mot en person. Igår när jag loggade in på facebook så såg jag att en grupp skapats mot en stackars person där bild, namn och helt onödig tect låg ute. Det handlade om hatt han var bög, klädde sig fult och annat onödigt.

Denne stackars pojken går i sjätte klass! Blir man inte förbannad eller? Någon annonym fegis vågar inte ens säga det direkt till killen utan skapar en grupp på nätet, men synd för denne personen att killen har betydligt mycket mer stöd än mobbaren. Och dessutom är det polisanmält.

Jag blir så jäkla arg. Ibland undrar jag varför man skaffar barn, för vem vet om mina barn kommer bli mobbade eller om de blir mobbare?

Hade mina barn blivit mobbade hade jag blivit politiker och infört barnaga igen så jag hade kunnat slå mobbarna på truten. Eller tvärt om, om mina barn mobbat då hade dom med fått sig på truten.

Hur svårt är det att hålla käften? Bättre att hålla truten om man tycker något som kan skada någon annan.

Usch jag blir arg. Tänk om det varit mitt barn som blivit utsatt. Jag vet inte vad jag skulle göra ärligt talat. Och att hoppa på en stackars människa så är inte okej.

Idag och igår har varit riktiga lekdagar!

Igår kom Ida och Hampus till oss ju och idag efter dagis åkte jag, Maximilian och Vilmer hem till Sara och hennes två pojkar och lekte. Alla hade varsin lekkompis:)

Vi fikade och pratade massor och barnen lekte.

Vi hade jättetrevligt några timmar innan alla barnen var trötta och mannen kom och hämtade oss.

Vi åkte hem och åt middag och sen kom min lillasyster Karin och lillebror Algot hit med Henry. Maximilian fick födelsedagspresent av moster K som han såklart blev glad över! Toy Story Wiispel. De stannade inte så länge för sen var de tvungna att bege sig hem igen.

Trevlig dag med andra ord!

Fick frågan för ett tag sedan, varför bloggar jag? När började jag blogga och vad bloggar jag om?

Jo, det kan jag säga er att det började med att jag började följa en massa bloggar.

Året var 2007 och först tänkte jag att jag aldrig skulle falla för skiten liksom men ju fler bloggar jag läste desto mer kände jag att en vacker dag ska jag med börja blogga. Hade ingen aning om vad jag skulle blogga om. Jag är inget hästfan, hade inga ungar eller var knappast intresserad av att visa upp mig i "dagens outfit"  

Men i maj 2008 flyttade vi, eller rättare sagt jag flyttade ner lite tidigare än karln till Malmö. Jag fick jobb innan vi fått lägenhet så jag flyttade in hos en kompis för tillfället som vi några månader senare blev granne med. I juli kände jag då att jag kunde öppna upp en blogg för mina nära och kära som jag flyttat ifrån.

Var ju inte mycket intressant jag skrev då egentligen men jag skrev om det vi gjorde om dagarna.

Året blev 2009 och jag fick min första inneboende i magen.

Familj och vänner ville ju såklart följa den växande magen som de så sellan fick se på riktigt då vi bodde långt bort och det var inte bara till att åka hem och fika liksom utan oftast när vi åkte hem blev det övernattning och hela fadderullan.

Jag började tycka det var roligare att blogga då jag hade något riktigt att blogga om, fler som läste och det var kul att ha allt nedskrivet.

Sen i september föddes vår lilla herre och alla hemma ville följa honom och hans utveckling. Allt i bloggen handlade i stort sett om det käraste vi hade. Även en massa vardagsliv och annat kul vi var med om.

2011 fick vi vår andra inneboende i magen och 2012 föddes Maximilians lillebror och det blev ännu mer barnprat här inne.

Sen tröttna jag.

Känner att bloggen känns som om den är något man måste uppdatera 17 gånger om dagen. Det känns som ett måste. Jag vet att många läser, framför allt familjen och vänner som vill följa våra små herrar men jag känner samtidigt att ibland är det för privat och de som inte är släkt eller vänner har inite med mitt liv att göra. Att jag inte behöver dela med mig av det viktigaste i mitt liv till alla. Dom har knappast bett om att bli skrivna om eller bett om att få vara på bilder i bloggen och bloggar jag inte om mina barn blir det genast ingenting att skrivda om eftersom dom är allt vad mitt liv består av. Ju äldre dom blir ju svårare blir det att skriva tycker jag. Maximilian är ingen bebis längre utan han är en liten människa. En liten människa som inte bett om att få vara huvudperson i bloggen innan han ens föddes. Samma sak med Vilmer egentligen men det är lättare att skriva om en bebis än en liten människa.

Det känns som om man "hänger ut" mer om man är äldre. Vilmer kommer bli äldre och det blir svårare och svårare att skriva om honom med.

Förr eller senare så kommer jag lägga ner bloggen och det har jag skrivit förrut att jag ska. Jag vet inte när men det kommer. Jag håller på att försöka spara allt jag tidigare skrivit på bloggen. Och det kan jag säga er mina damer och herrar. Jag skriver ner bloggen för hand i block! Jag är just nu på november 2008 ;)

Det tar tid vill jag lova! Vilken tur att jag gillar att skriva! :)

Jag tycker det är jävligt bra med bloggen för man har så mycket minnen sparade!

Det är så mycket man gjort under dessa åren som man glömt bort men när man sen läser det är det hur underbart som helst att läsa och minnas. Och skratta åt! Herregud vad man har skrattat!

Jag vill och försöker skriva mindre och mindre men ibland går inte det och man måste bara skriva av sig. Dela med sig och bland bara skriva av sig. Och samtidigt som jag försöker skriva mindre och mindre så försöker jag skriva mer och mer i min "egna blogg" på papper med penna. Jag skriver om samma sak på samma sätt men bara för mig själv. Det borde alla göra för herregud vad roligt det är att minnas tillbaka!

I eftermiddags fick vi finbesök av Ida och hennes lille kille som är lika gammal som Vilmer.

Det skiljer ett par veckor på dom bara.

De var här och myste och fikade.

Småkillarna tyckte det var roligare denna gången med varandra än tidigare.

Kul att se att de är med så mycket mer nu :)

Tidigare har de inte brytt sig om varandra men idag var det lite roligare för dom.

De pratade och lekte brevid varandra.

Försökte stjäla varandras nappar... :)

De var hos oss och myste några timmar innan de begav sig iväg igen.

Då var alla barnen trötta och både Maximilian och Vilmer somnade efter besöket.

Myket lek och bus blev det iallafall! :)